Berätta om ert arbete

Nu har snart ett år passerat och visst känns det som tiden har gått fortare i år. Jag tror på något sätt att avsaknaden av snö gör att jag eller min kropp inte riktigt fattat att det är vinter och snart jul. Det känns ju onekligen som en mild höst utanför fönstret. Inom Hela Människan har vi många som jobbar med glömda barn, direkt eller indirekt. En av de första som jag träffade i min egenskap som reporter för tidningen ”Aktuellt från Hela Människan” var Annika Sjödelius från Sotenäs i Västra Götaland som jobbade med barnstödsgrupper. Förra veckan berättade denna upplyftande historia för mig. Hon hade följt mitt råd och bokat in sig på ett bra och billigt vandrarhem när hon var på en kurs i Stockholm. Ungefär så här beskrev Annika sin historia: ”Jag blev en erfarenhet rikare dessutom, när vi kom in på rummet fanns där fyra sängar, inte tre som vi behövde. Vi fick reda på at det skulle ligga en till i rummet efter som jag inte bokat hela rummet. Senare på kvällen kom det in en ung, tuff, piercad och tatuerad kille. Han såg lite förskrämd ut när han såg oss tre tanter. Han visade sig vara jättetrevlig och sympatisk. Den nya erfarenheten för mig bestod att ligga en halvmeter ifrån en främmande ung man och småprata i mörkret. Andra natten blev det ett fint samtal om vad vi jobbade med. Sista morgonen när vi sa adjö, stannade han upp och sa efter en liten stund:  - Jag vill bara säga att det ni jobbar med är fantastiskt, det förstår ni väl?” Jag har ingen aning om den unga tuffa killen var ett glömt barn, men jag tror vi i alla fall kan säga att Annikas och hennes kollegers arbete med glömda barn gjorde ett intryck på honom. Mötet för honom har säkert sått ett frö, kanske något som kommer påverka hans yrkesval i framtiden. Så min uppmaning till er alla som arbetar professionellt med glömda barn är att sträcka på er och fortsätta berätta om ert viktiga arbete. God jul och gott nytt år! [...]

Glömda barnen syns i Almedalen i år också!

Jag ser verkligen fram emot årets politikervecka i Almedalen. I år har vi på Hela Människan ett extra intressant program, tycker jag. Bland annat har vi ett frukostsamtal om dysfunktionella familjer med bland annat barn- och äldreminister Maria Larsson (KD). På måndagen (4 juli) startar vi med ”ungdomsarbetslöshet – ett hot mot välfärden?” som hoppas belysa vad man kan göra för att hindra utanförskapet som arbetslöshet kan leda till. Många menar också att denna permanentning av unga som aldrig kommer in på arbetsmarknaden leder till att vi i framtiden får svårt att hålla samma välfärd som idag. Det tycker jag känns ganska obekvämt, välfärden är ganska grovmaskig och naggad i kanten, redan idag. På tisdagen (5 juli) är temat ”After work, socialt trivsam samvaro eller social katastrof?” och även detta är ett aktuellt tema. Idag lyser solen i Stockholm och många sommarlediga kommer njuta i solen, för oss andra som fortfarande väntar på vår behövliga sommarsemester kanske det ska kopplas av efter jobbet. Jag bor själv i centrala Stockholm, ganska nära Medborgarplatsen som är ett av stadens mest populära ”vattenhål”. Dit går många ”after-workare” för att ha lite trevligt efter jobbet. Problemet är väl att det kan vara svårt och säga nej, dels till den sociala gemenskapen, men också till de drycker som serveras där. Det har inom vissa delar av arbetslivet i Stockholm blivit standard med ”fredagsöl” eller andra aktiviteter. Inom vissa företag är dryckskulturen så pass stark att man redan tidig fredagseftermiddag korkar upp flaskor på kontoret, sen fortsätter kvällen med mat och dryck på något uteställe. I min grundsyn vill jag att alla människor ska få välja själv hur de vill göra. Men frågan om valet är fritt när den sociala pressen för att delta i aktivisterna är stor. Jag tycker att det är självklart att arbetsgivare ska erbjuda en alkoholfri arbetsmiljö, något jag tror de flesta också lever upp till. Men jag efterlyser ett tänk även när det gäller efter jobbet – after work. Beräkningar visar nämligen att cirka en miljon personer i Sverige befinner sig i ett riskbruk att utveckla alkoholism. Detta måste jag, du och våra arbetsgivare också ta hänsyn till. Ett sätt är att öppna upp för andra alkoholfria social aktiviteter efter jobbet – det behöver inte alltid vara alkohol inblandat! På onsdagen (6 juli) belyser vi barn som växer upp i dysfunktionella familjer. Det finns närmare 400 000 barn som växer upp i familjer där det finns ett risk- eller missbruk. Utöver det finns det andra orsaker som psykisk sjukdom, fattigdom och så vidare som gör att föräldrarna inte kan knyta an känslomässigt till sina barn. Lågt räknat finns det en halv miljon barn som växer upp i dysfunktionella familjer (glömda barn). Det finns en vilja från många att göra något åt saken, exempelvis så är kommuner skyldiga att ha barnstödsgrupper för glömda barn. Men finns det ”inga glömda barn”, behöver man inte ha någon grupp. Det är kanske därför enbart två procent av alla barn får hjälp! Det som istället händer är att barnet obearbetat och utan väl fungerande nätverk får klara sig bäst de kan, ofta med sämre förutsättningar än sina jämnåriga, stödet hemifrån är svagt eller icke existerande. Skolan blir ofta lidande och många av dessa barn hittar till alkohol och andra droger betydligt fortare än sina kamrater. Jag åker runt i landet och gör reportage om våra öppna verksamheter (Ria) och träffar många gäster. Något som nästan alltid förenar gästerna är deras uppväxt, de har nästan alltid haft en dysfunktionell uppväxt. Ingen hittills jag talat med har fått något stöd i unga år, stödet har möjligtvis kommit i tonåren, när de har blivit bråkiga, börja stjäla bilar eller hittat på andra olagliga saker. Ibland har det faktiskt hänt att man har brytt sig om dem bara för att de är människor också, så det finns hopp! Frågan är om vi verkligen har råd att låta det fortgå så här. Först och främst är det mänskliga lidandet stort för många individer, sen tror jag det är en samhällsekonomisk katastrof för Sverige att [...]

Glömda barn i Almedalen

Nu är snart Almedalsveckan slut för min del. Det har varit en givande vecka med många bra möten och seminarium. Bland annat mötet med äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) som verkligen brinner för de glömda barnen. Hon deltog i Hela Människans seminarium ”Rapport från verkligheten – människor i en utsatt livssituation” där hon samtala med Christer Engelhardt (S) som sitter i riksdagen och även har arbetat som kommunalpolitiker på Gotland. Även han ser barnstödsarbetet som viktigt. De sa båda goda saker under seminariet men poängterade också vikten av samarbete inom kommunen och inte minst med ideella krafter som Hela Människan och andra som arbetar för att göra något för de barn som växer upp i dysfunktionella familjer. En som verkligen gör en insats är Therése Eriksson från Maskrosbarn som var med som talare på ett seminarium som Hela Människan har varit med och anordnat. Hon hade precis haft ett läger för glömda barn och lämnade i all hast efter föreläsningen för att åka hem och ta emot en ny grupp av barn till deras nyinköpta lägergård. Läs artikeln om henne här! Idag fredag den 9 juli kommer Hela Människans generalsekreterare att tala om sin uppväxt som ett glömt barn. Mer info! Vi har nått många politiker och beslutsfattare, men också många engagerade människor som brinner för att göra en skillnad för dessa glömda barn. Folkhälsoinstitutet har uppskattat att 385 000 barn växer upp i risk- eller missbruksfamiljer, lägger man till de som växer upp i familjer där det finns psykisk ohälsa eller att föräldrarna på annat sätt inte kan knyta an till barnen så har vi minst en halv miljon glömda barn – många av våra folkvalda har den insikten, förhoppningsvis har vi några till, efter denna vecka i Almedalen, Visby Gotland! [...]

Tack Stoffe!

Här om dagen var jag på träningsstället som jag går till flera gånger i veckan. I gymmet finns alla sorters människor, trevliga, kaxiga, gamla, unga, tjejer killar, och så vidare… Ibland ser jag Stoffe, egentligen har jag ingen aning om han heter så, men jag har namngett honom så tyst för mig själv. Stoffe tillhör verkligen ovanligheterna. Han har stora problem att röra sig normalt och kan knappt böja sig ner, jag uppskattar hans ålder till 70-75 år. Jag tycker han är stark för att han vågar och orkar komma till gymmet för att träna, trots dömande blickar och svag balans. Den här dagen mötte jag Stoffe i bastun efter träningen. Han kämpade sig upp på andra bänkraden, mitt emellan några tonårspojkar. De här pojkarna var ganska ofina och fnissade åt Stoffes till synes tafatta försök att komma upp på bänken – men upp kom han. Oj, nu kommer pojkarna få sig en avhyvling tänkte nog jag och de flesta runt omkring. Naturligtvis sa ingen annan något till pojkarna – vi måste ju tänka på att vi är i Sverige och att vi inte talar mer än nödvändigt i bastun, i alla fall om man ska generalisera. Men istället för att ge pojkarna en avhyvling eller bara vara otrevlig tillbaka vände han sig mot pojkarna och började berätta om sitt liv. Han hade haft en sträng far som drack mycket och slog honom som barn. ”Han hade slagit mig gul och blå om jag hade skrattat åt någon i bastun” sade Stoffe med en röst som inte ville döma. Stoffe fortsatte och berätta om sitt liv för pojkarna och fokuserade inte mer på de trista beteende de hade visat upp, utan talade med dem som om de var hans vänner. Pojkarna ställde några frågor och samtalet pågick ett tag. Efter ett par minuter gick pojkarna ut för att duscha och sa glatt och artigt ”Hej då, ha det så bra!” till Stoffe. Jag kom och tänka på att man faktiskt kan göra skillnad i det lilla. Jag har ingen aning om pojkarna bara ville vara tuffa inför varandra, eller varför de gjorde som i bastun. Men jag tror att Stoffes vuxna sätt att tackla situationen gjorde att pojkarna växte några centimeter. Stoffe var en vettig vuxen. [...]

Nu är vi i hamn!

Nu är äntligen glomdabarnen.se i hamn. Den lilla bebis som jag har arbetat med under drygt ett halvår. Visst har tankarna om sidan funnits sedan min första arbetsvecka för Hela Människan, men det behövs lite startsträcka för att ro i projektet i land. Hela Människan har sökt och beviljas projektmedel för att arbeta med att sprida kunskap om glömda barn - barn till missbrukare en del av dessa medel har använts för att bygga upp denna informations- och communitysida. Det är med stolthet vi nu presenterar denna sida. Vi har kommit en bit på väg, men vi är naturligtvis inte helt klart med alla delar ännu. Det jag nu allra mest önskar är att besökarna ska hitta hit och upptäcka vår sida. Så sprid gärna adressen glomdabarnen.se. Skapa dig gärna en egen profil på glomdabarnen.se, sidan är till för alla! Syns på communityt! Daniel Ryderholm Informatör Hela Människan [...]