Berätta om ert arbete

Nu har snart ett år passerat och visst känns det som tiden har gått fortare i år. Jag tror på något sätt att avsaknaden av snö gör att jag eller min kropp inte riktigt fattat att det är vinter och snart jul. Det känns ju onekligen som en mild höst utanför fönstret.

Inom Hela Människan har vi många som jobbar med glömda barn, direkt eller indirekt. En av de första som jag träffade i min egenskap som reporter för tidningen ”Aktuellt från Hela Människan” var Annika Sjödelius från Sotenäs i Västra Götaland som jobbade med barnstödsgrupper. Förra veckan berättade denna upplyftande historia för mig. Hon hade följt mitt råd och bokat in sig på ett bra och billigt vandrarhem när hon var på en kurs i Stockholm. Ungefär så här beskrev Annika sin historia:

”Jag blev en erfarenhet rikare dessutom, när vi kom in på rummet fanns där fyra sängar, inte tre som vi behövde. Vi fick reda på at det skulle ligga en till i rummet efter som jag inte bokat hela rummet. Senare på kvällen kom det in en ung, tuff, piercad och tatuerad kille. Han såg lite förskrämd ut när han såg oss tre tanter. Han visade sig vara jättetrevlig och sympatisk. Den nya erfarenheten för mig bestod att ligga en halvmeter ifrån en främmande ung man och småprata i mörkret. Andra natten blev det ett fint samtal om vad vi jobbade med. Sista morgonen när vi sa adjö, stannade han upp och sa efter en liten stund:  - Jag vill bara säga att det ni jobbar med är fantastiskt, det förstår ni väl?”

Jag har ingen aning om den unga tuffa killen var ett glömt barn, men jag tror vi i alla fall kan säga att Annikas och hennes kollegers arbete med glömda barn gjorde ett intryck på honom. Mötet för honom har säkert sått ett frö, kanske något som kommer påverka hans yrkesval i framtiden.

Så min uppmaning till er alla som arbetar professionellt med glömda barn är att sträcka på er och fortsätta berätta om ert viktiga arbete.

God jul och gott nytt år!